Blackwood Manor ligger omgiven av fantasieggande trädgårdar och prunkande grönska. Här levde naturskildraren Emerson Blackwood med sin son tills den dag då sonen spårlöst försvann. Ett sekel senare flyttar Sally in i Blackwood Manor medan hennes pappa och och hans flickvän renoverar det gamla herresätet. Uppfylld av känslan att ingen vill ha henne utforskar hon ensam det stora huset och dess omgivningar. Det enda som tröstar och får henne på gott humör är de mystiska rösterna från källaren som säger att de bara vill vara hennes vänner...





Mitt omdöme: Det här är en nyinspelning av filmen med samma namn från 1973. Dock har jag inte sett den och kommer förmodligen inte att göra det heller. Jag tror att det räcker med denna. Denna film har fått ganska hård kritik, men jag tycker på sätt och vis att den förtjänare lite bättre än så, trots att det absolut inte är någon höjdarfilm. Filmen är inte ett dugg läskig, det finns inte ens någonting som får en att få gåshud. Vissa sekvenser av filmen kan tendera till att bli smålarviga, men det gör kanske inte så mycket, men det påverkar ändå helhetskänslan. Skådespelarinsatserna är helt okej, även om man kanske inte tänker så värst mycket på Katie Holmes i denna film, vilket heller säkert inte är meningen. Bra insats av Bailee Madison, som spelar Sally! Miljön gillas, utan den hade filmen definitivt varit ett riktigt bottennapp. Jag hade nog förväntat mig lite mer av filmen, lite mer skrämselfaktor och mer inslag av det centrala i filmen, på ett helt annat sätt än vad som visas. Det känns som att det är här något av en skräckfilm som lämpar sig för barn, kanske deras första skräckfilm? (Dock tillsammans med vuxen, såklart). Men filmen duger gott och väl som underhållning och tidsfördriv.