Mammor och pappor lika viktiga och lika bra!
Annica Dahlström, professor emeritas i histologi och neurobiologi, hävdade för några år sedan i en artikel att "de flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn", vilket fick pappor att reagera och kritisera. Dahlström pratar bland annat om otrygghet som kan leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och fetma. Vidare har hon menat att barnet behöver en förtrolig person att lita på, och det är inte pappan förrän barnet är tre, fyra år... Pappor förstår inte hur sköra små barn är. Pappor rycker axlarna ur led, låter huvudet hänga och slänga så det får hjärnskador, pappor har mindre tålamod med blöjor, pappor vill att barnen ska lyda och förstår inte att barnen inte förstår tillsägelser och att det är därför många pappor som smiskar sina barn. Mammor har mer tålamod, som handlar om hormoner som ger modersinstinkter. Pappan bör istället skydda hela familjen, det är hans revirbeteende...
Fortfarande står hon fast vid vad hon har påstått. Men det är nu vetenskapligt bevisat att pappor inte är farliga för sina barn. Ett barn löper inte större risk att skadas när pappan tar hand om det, enligt svenska forskare. Man har samkört Socialstyrelsens nationella patientregistret med statistik från Försäkringskassan för att kartlägga skador hos barn under två år mellan åren 1987 och 2007, samt tittat på skaderisken hos förstfödda svenskabarn under åren 1988-89. Det finns inga vetenskapliga belägg för att pappor skulle vara sämre för sina barn än mammor. Statistiken visar att 817 barn råkat ut för olyckor som krävt sjukhusvård medan mamman var hemma med barnet, motsvarande pappas siffra på 67. Det ger 12% lägre risk att skadas när pappan har haft ansvaret, enligt forskarna. Att Dahlström fortfarande står fast vid hennes påstående säger hon så här om: "Underbarnets första år är det mamman, helt enkelt för att hon är bäst lämpad ur ett biologiskt perpektiv. Men tyvärr är det så i dagens samhälle att man inte får tala om att det faktiskt finns skillnader mellan könen. Men någon gång måste sanningen fram".
Annica Dahlström.
(Källa och bildkälla). (Källa 2).
Min åsikt: Åh, jag blir så förbannad på kärringen! Nej, varför i helskotta skulle pappor vara sämre för barnen än sina mammor? Det har inte med kön att göra och det har inte med biologi att göra! Visst att mamman är väldigt viktig under barnets första halvår, men det betyder inte att pappan är mindre lämpad att ta hand om sitt barn! Och statistiken betyder heller inte att pappor är mer lämpade bara för att det procentuellt varit så under vissa år att olycksfallen varit mindre under pappors ansvar (oavsett om det egentligen skulle handla om skador eller någonting annat). Vad är det för bullshit? När ska folk sluta analysera kön och biologi och när ska folk sluta prata om att det ena könet skulle vara bättre eller sämre än det andra på dittan och dattan??? Det har för i helvete inte med saken att göra!!! Både mamman och pappan är lika viktiga för barnet!!! Händer det barnet någonting har det för fan ingen roll om det är mamman eller pappan som bär ansvaret, bara för att det är just "mamma"/"kvinnan" eller "pappan"/"mannen", det skulle lika gärna kunna hända med den andra under ansvaret! Dessutom vill jag tillägga att Dahlströms metoder och teorier känns väldigt gammaldags i proportion till det moderna samhälle vi idag lever i! Mammor mer tålamod? Pappor och revirbeteende? Pappor som ger barn smisk? Mammors hormoner och modersinstinkter? Kiss my ass! Det här känns väldigt stenålders och väldigt kränkande, både mot mammor och pappor! Och varför skulle inte ett barn kunna lita på sin pappa förrän det är tre fyra år? Ett barn ska väl ändå lita på sin egen pappa redan från början??? Nej, vet du vad Dahlström, jag hoppas att du inte har egna barn och att du inte uppfostrat barn på det här sättet och att du inte har behandlat pappan till barnen illa (för det är illa!). Nej, mammor och pappor är LIKA VIKTIGA OCH LIKA BRA ända från barnets födsel!
Kommentarer
Trackback
