Efter att Carola bloggat om adoptivdotterns hårförlängning har det blivit ramaskri, och barnpsykolog Margit Ekenbark säger: "Det är aldrig okej att lämna ut ett barn till allmänt beskådande".

Föräldrabloggar blir vanligare. Föräldrar som delar med sig av allt familjelivet innebär. Skriver om det och publicerar bilder. Ekenbark, som är stark motståndare till bloggar om barn, säger: "Det som skrivs på bloggen kommer ju alltid att finnas tillgängligt för alla att ta del av. Och därför är det extra viktigt att verkligen tänka över vad man lägger ut och inte bara skriva för att det känns kul just då och absolut aldrig skriva om barnets egenheter". Ekenbark menar att föräldrar använder sina barn som ett alibi för att få uppmärksamhet, att stärka sina egna egon och värnar inte om barnets bästa. Hon anser att om man absolut känner att man måste blogga om sitt barn ska det handla om oskyldiga saker och aldrig privata händelser. Vidare tycker Ekenbark att det inte heller hjälper att lösenordsskydda sin blogg, inte ens det rättfärdigar att blogga om barn. Hon säger: "Bloggare är ofta gränslösa till sin personlighet och det blir lätt väldigt många nära och kära som får tillgång till deras inloggningsuppgifter".

(Källa).

Min kommentar: Jag tycker att det är helt okej med föräldrabloggar. Det är väl inte mindre okej än att blogga om något annat? Vilken nisch/vilket ämne man än har på sin blogg är det ju alltid lika viktigt att man aldrig hänger ut sig själv eller sina nära och kära alltför mycket, det gäller inte bara föräldrabloggar. Men när det gäller att skriva om exempelvis sitt barn får man också ha i åtanke att barnet inte själv har valt att vara med och kanske inte ens kan säga ja eller nej till att vara med. Jag tycker att man får tänka på vilka typer av bilder man publicerar och vad de säger. Jag tycker exempelvis inte att det är lämpligt att lägga ut nakenbilder på sina barn, hur söta de än må vara i kanske poolen eller badet. Finns ju pedofiler som kan få tag på bilderna och det är absolut INTE okej!!! Och även tänka på vad man skriver. Att skriva om sitt barns egenskaper tycker jag är okej, till skillnad från vad barnpsykologen tycker. Däremot ska man nog inte hänga ut sin familjesitutation om det exempelvis knakar i fogarna eller om man bråkat mycket med sitt barn och hur barnet har reagerat på det. Det är skillnad på vad man skriver och vad man skriver och det är skillnad på bilder och bilder. Det gäller att använda sitt sunda förnuft! Precis som i alla andra ämnen och situationer. Jag själv är ännu inte förälder, men jag är snart det. Jag kommer troligtvis också att blogga om mitt barn, skriva och publicera bilder. MEN i viss mån, aldrig att jag skriver allt och aldrig att jag exponerar mitt barn alltför mycket, hur mycket jag än vill visa att jag älskar mitt barn. Det finns mycket som är privat och jag respekterar själv det och hoppas att andra också gör det :)