MaryCaroline.blogg.se

Söndagen den 7:e oktober klockan 10:54 föddes vår lilla dotter :) Det är obeskrivligt hur lyckliga vi känner oss!!! Tänkte i alla fall skriva en "liten" förlossningsberättelse och dela med mig lite grann utav hur jag upplevde det:

 

 • HEMMA: Hade värkar i lördags kväll. Men var det förvärkar eller riktiga värkar? Har svårt att avgöra...Jag hade svårt att sitta och jag var tvungen att vara uppe och gå och röra på mig. Hade svårt att koncentrera mig. Några timmar gick och vi gick och la oss. Värkarna ökade på. Jag kunde inte sova. Låg inte bekvämt. Hade jätteont. Var tvungen att gå upp hela tiden och röra på mig och kissa. En del av vattnet gick när jag var uppe. Ringde förlossningen. Hade ganska tätt mellan värkarna, men de var oregelbundna. Ibland 10 minuter mellan, ibland 5 minuter mellan, ibland 3 minuter mellan... Klockan var nu runt 5 på morgonen. Ringde min syster som körde oss till förlossningen i Eskilstuna. Jag behöll lugnet hela vägen, trots smärtorna...

• Inskrivning klockan 06:23.

 

• UNDERSÖKNING: Fick ligga på en säng i ett undersökningsrum med en CTG-apparat kopplad, som mätte värkarna och bebisens hjärtfrekvens. Jag mådde illa och kräktes på golvet... Barnmorskan skulle komma efter 20 minuter, vilket blev ca en timme. Hade redan öppnat mig 7 cm! Fick frågan om smärtlindring. Jag ville ha det mesta som passade och som gick. Iväg till förlossningsrummet...

 

• FÖRLOSSNINGEN: - Vi började med lustgasen. Ingen hade kommit för att ge mig mer smärtlindring och det var osäkert om jag skulle få någonting mer med tanke på att det var ont om personal, ingen hade tid att komma. Dessutom hade jag redan öppnat mig så pass mycket att det inte var säkert att det skulle hinna ta ändå... Och så blev det, jag fick nöja mig med lustgasen... ENBART lustgas som smärtlindring under hela förlossningen alltså! Först tyckte jag inte att lustgasen hjälpte ett dugg, jag tyckte det var värdelöst! Men antagligen hade jag andats in lustgasen fel, vilket medförde att det inte fungerade. Men det gick bättre efter ett tag och det hjälpte faktiskt mer än jag trodde att det skulle göra. Grejen med lustgasen är ju att man måste andas in den under hela värken och andas in ordentligt genom näsan och sedan ut genom munnen. Dock blev man ju ganska lullig, lite borta i huvudet och lite yrslig, men det gör ingenting, det kanske är lika bra att det blir så, hehe. 

 

- Jag fortsatte att öppna mig ganska snabbt och jag hade väldigt ont, sådana värkar kan man nog inte föreställa sig om man inte upplevt det innan. Jag hade ont både i magen och i ryggen. Min sambo fick massera min rygg för att lindra smärtan och det var faktiskt väldigt skönt med ryggmassage! Utan den vet jag inte vad jag hade gjort... Jag tror att det var både själva massagen och beröringen som gjorde sitt... Jag fick sitta på en stor pilatesboll och luta mig över sängen samtidigt som jag andades in lustgas. Jag kan lova att jag tyckte det var mycket skönare att sitta på den än att ligga i sängen, det gjorde inte lika ont att sitta på den som att ligga ner. Dessutom kan förlossningen gå lite snabbare i och med att man sitter upprätt på bollen istället för att ligga vågrätt i en säng, vilket jag också är tacksam över... 

 

- Efter ett tag började jag känna att det liksom tryckte på. Det var först svårt att avgöra om jag ville krysta eller gå på toaletten... Jag gick på toaletten men sedan kände jag ändå samma sak igen, så det var lika bra att lägga sig i sängen och förbereda sig på att det var dags att börja krysta...

 

- Krystvärkarna började klockan 10:05. Vet inte riktigt hur många gånger jag krystade men det var inte överdrivet många. Barnmorskan hade tagit bort främre delen av sängen så att sängen blev mer som en gynstol. Jag låg med benen uppe på varsitt stöd, vilket var både skönt och obehagligt på en och samma gång. Jag hade två handtag som satt fast i sängen att hålla fast mig i så att jag kunde dra mig framåt och hålla ryggen uppe när det var dags att krysta. Dock är det inte det lättaste att dra sig själv framåt och hålla ryggen uppe samt att man ska hålla sig framme och nedåt med underlivet medan man krystar. Man vill gärna göra tvärtom... Dessutom hade jag svårt att slappna av i vilan mellan värkarna och krystningarna. Jag spände både benen, armarna och axlarna... Benen var faktiskt värst, där behöver man slappna av emellanåt... Men det gick bra trots att jag inte kunde slappna av emellanåt... Förresten var lustgasen borttagen nu när man skulle krysta, det används inte genom den här delen av förlossningen och krystningsarbetet...Jag blev lite paff över det, visste faktiskt inte om det, men det gick bra ändå... Jag gjorde ändå som barnmorskan sa angående värkar och krystningar och hon hjälpte mig massor genom förlossningen. Jag fick veta hela tiden vad som skedde och vad barnmorskan kunde se och vad jag skulle göra. Hon berättade att hon kunde se håret på barnets huvud och hon berättade när huvudet var på väg och hon berättade när nästan hela huvudet var ute och när det inte var mycket kvar. När hela huvudet var ute behövde jag bara krysta en gång till om jag minns rätt för att axlarna skulle ut, sedan kunde barnmorskan dra ut resten. Klockan 10:54 var flickan ute! Fick upp henne på magen och brösten medan navelsträngen fortfarande satt kvar... Nu kände jag både lättnad och lycka...

 

- Min sambo/pappan till flickan klippte navelsträngen!

 

- Moderkakan fick jag krysta ut, men det var ingen fara. Barnmorskan hade även tryckt på magen för att hjälpa den att komma ut. Klockan 11:22 var moderkakan ute. Vi fick välja själva om vi ville se den. Jag tvekade först men bestämde mig för att se den och det var helt okej. Barnmorskan visade dess delar och förklarade lite grann om mycket. Jag är nog nöjd över att jag valde att se den, hehe.

 

- Inga komplikationer! Jag blödde inte speciellt mycket, 350 ml sammanlagt. Sprack ingenting. Inga stygn! Har inte heller haft direkt ont efteråt, varken då eller nu. Bara lite svullen. Har däremot träningsvärk i hela kroppen! Denna träningsvärk är som värst i armvecken och i benen. Det är svårt att sträcka ut armarna ordentligt. Men det är bättre i skrivande stund än vad det var igår, så det går snabbt framåt... Är även lite stel i kroppen så det är emellanåt lite svårt att röra sig, speciellt när man ska byta ställning i liggande läge och i början när man är uppe och går... Men det är ingen fara...

 

- Tack för allt stöd under förlossningen! Tack till min sambo och till min syster som var med! Det var inte planerat från början att min syster skulle vara med, men det blev så och det är jag glad och tacksam över. Det var skönt att ha en närstående med sig som själv genomgått förlossning. Och tack till en utmärkt barnmorska som var lugn och som visste vad hon gjorde och som peppade mig genom hela vägen! Jag är dessutom tacksam för att barnmorskan visste hur man skulle hjälpa till att motverka sprickningar under förlossningen, så att den risken minskade. Hon masserade mellangården och tryckte emot med en varm fuktig handduk. Jag är jättenöjd med min förlossning!

 

•DET VÄRSTA MED FÖRLOSSNINGEN: När bebisens huvud var på väg ut! Det var detta som gjorde mest ont och som även faktiskt var väldigt obehagligt. Det var även under detta skede man skulle dra igång de värsta krystningarna, ibland 2-3 stycken under en och samma värk. Just då kändes det förjävligt men i efterhand är jag nog tacksam över att det var så, annars hade det nog dragit ut på tiden och säkert gjort ännu mer ont. Samtidigt är jag glad över att det inte gick ännu snabbare än vad det gjorde, då hade man kanske spruckit... Som sagt det värsta med förlossningen var när huvudet var på väg ut, det går knappt att beskriva känslan...

 

•DET BÄSTA MED FÖRLOSSNINGEN: När jag fick upp flickan på magen och bröstet och det var färdigt. Jag började faktiskt grina då, hehe. Det var en massa känslor som kom fram då. Jag hade inte grinat någonting under hela förlossningen, bara koncentrerat mig på vad jag skulle göra och varit stark. Nu efteråt grinade jag på grund av hur jobbigt det faktiskt varit och att jag hade genomlidit hela processen. Men även för att jag kände en stor lättnad över att det var färdigt och för att jag kände en stor lycka över att vår bebis äntligen var här efter hela graviditeten och efter all väntan och efter förlossningen. Vi är äntligen föräldrar!