Fredag kväll

Fredag kväll. Har precis avnjutit en fika med te och saffransbullar. Mums!
 
Imorse var vi hos farbror doktorn med Angela. Stackarn! Först fick vi sitta och vänta utanför labb, trots att vi hade en bokad tid. Vi kom väl in ungefär en halvtimme efter vår bokade tid. Personalen där verkade inte veta att vi hade bokat tid (har man bokat tid på labb tar man ingen nummerlapp, i annat fall tar man en och väntar på ens tur). Jag satt där och blev lite purken för att andra som inte bokat tid fick gå före. Jag är väl för snäll som inte säger till. En bokad tid är i alla fall en bokad tid om man frågar mig! Där får de ha bättre koll i fortsättningen tycker jag. Nåväl. När det var Angelas tur gick det inget vidare. Hon skulle ta blodprov i fingret. Hon vägrade sträcka fram handen och gömde den och höll i handen med sin andra hand. Varken jag eller sköterskan lyckades "övertala" henne. Jag fick tvinga Angela genom att hålla fast henne. Jisses vad hon skrek och stretade emot :( Och tänk att ett litet stick i fingret kan blöda så mycket, fy! Stackars liten. Angela var skräckslagen. Men det gick snart över. Sedan gick vi vidare till nästa väntrum. Läkaren ropade upp oss rätt snabbt, men han blev så förvånad över att vi nyss varit inne på labb och att vi hade fått vänta. Så provresultatet var inte inne ännu, så vi fick vänta lite till. Väl inne hos farbror doktorn fick vi en del frågor och så undersökte han Angelas hals och öron. Men det var nästan omöjlig det med. Jag fick hålla fast Angela även här. Så stark hon är också, man får hålla så hårt att det nästan känns läskigt, usch! Men men. Blodprovet och undersökningen visade ingenting. Angela fick hostmedicin utskrivet, igen. Samma som tidigare, Mollipect. Vet väl inte om jag gillar den så mycket, jag vet ju vilka biverkningar jag själv får av den och att jag försöker undvika att ta den på grund av det. Men eftersom Angela hostar så mycket och får svårt att sova nätterna igenom och eftersom hon inte visat några tecken på biverkningar får det bli så. Och nu med ökad dosering än tidigare då hon är två år fyllda nu. Jaja, man får väl vara nöjd med detta antar jag :) Hoppas det blir bättre! :)
 
När vi väl var ute på förmiddagen besökte vi Café Orlog. Var ett tag sedan vi var där. Blir ju inte så ofta som man hade velat. Man har antingen inte haft tid eller ork. Men nu passade det bra och det var väl på tiden :) Får försöka skärpa oss med besöken, hihi.
 
På eftermiddagen besökte vi även mina föräldrar. Alltid lika kul att gå dit med Angela. Fast idag var hon lite tjurig, lite som hon var hela dagen igår. Hon är inte riktigt sig själv ibland, vilket troligtvis beror på att hon är sjuk. Man märker liksom ganska tydligt att hon är sjuk, även om hon är så himla envis och pigg. Man märker ändå hur hon blir trött och tjurig emellanåt, det märks när man känner henne väl. Vi var där några timmar och lekte och pratade och fikade. Blir snart ett nytt besök då jag snart är ledig igen :)
 
Ska snart ta lite vin och titta på Skilda världar :) Imorgon är det back to work, jobbar hela helgen. Passar på att säga godnatt, godnatt :)
En kommentar publicerat i Vardagsliv, tankar och åsikter
#1 - - sofia:

Åh stackars lilla Angela! Det hade vart så mycket enklare ibland om dom förstod mer, alltså om man kunde sagt typ att du kommer få en belöning sen om du är duktig hos doktorn, eller övertyga om att det inte är någon fara.. Och jobbigt när man bokat tid så får man vänta långt efter den bokade tiden... Blir så trött på hur slappa sjukvården kan vara.

Svar: Ja, det vore ju skönt om det var så. Vi försökte ju att göra så ifall hon skulle snappa upp någonting, försökte muta henne med ringar och gosedjur och så där. Vårdcentralen erbjuder duktiga barn sådant. Men ingenting lyckades, hon var helt omöjlig. När hon är 3-4 år väntar jag mig att det går lättare, men inte innan dess, haha. Ja, jag hatar det där med att man bokat tid men ändå får sitta och vänta för att personalen inte har koll. Det är ju en annan femma om andra får förtur för att det är akuta besvär, men nu var det ju inte så. Det var för att de inte hade koll, och ja, då blir jag sur innerst inne.
MaryCaroline