Vi ska åka till Iran

Ja, en del av er vet ju redan att vi ska åka ner till Iran. En del av er har jag pratat med, en del har fått veta det på Facebook och en del av er har fått veta det här på bloggen. Men en del har nog missat det och en del är nog nya här på bloggen. Jag tänkte i vilket fall skriva och berätta lite om det och förklara vissa saker. 
 
Min sambo, Angelas pappa, kommer ju från Iran och är kurd. Hans familj bor kvar där, i Kurdistan. Det är bara han som bor här i Sverige och så har han en moster och några kusiner och en morbror i Finland. Så, hans föräldrar och syskon och andra släktingar bor alltså i Iran. Det blir väldigt väldigt sällan de ses. Senast de sågs var för tre år sedan. Och det var även då jag åkte ner för att hälsa på och träffa familjen och se deras land och kultur och allt (för den som vill läsa mer om den resan och se bilder finns det här). Nu ska vi åka ner igen. Förra gången reste jag ensam då Ramin, min sambo alltså, redan var där. Nu åker vi alla tre tillsammans, jag, Ramin och Angela.
 
 
 
Till höger en karta över hela Iran. Iranska kurdistan i orange. Till höger en inzoomning på området
dit vi ska. Högre upp i bild ser ni Tabriz, dit flyget går. I den röda rutan ser ni Sardasht längst ner till
vänster.
(Bildkälla). (Bildkälla 2). 
 
 
Det är inte helt hundra när vi åker ner. Tanken var att vi skulle åka i början av september och vara borta några veckor. Men nu blir resan uppskjuten några veckor i och med att det blev vissa problem. Angela har fått svenskt pass, det är färdigt och hämtat. Men hon måste ha iranskt pass och ett shenasnameh, som är en typ av iranskt ID- och familjekort (i ett shenasnameh ska det skrivas in namnet på föräldrar och barn). Hon kan inte åka utan det i och med att hon enligt iransk lag är iransk medborgare. Hon måste alltså åka med båda dessa handlingar och utan ett shenasnameh kan man inte få ett pass utfärdat heller. Tyvärr kunde vi inte ansöka om det nu eftersom min sambo måste lämna in sitt tillsammans med ansökan och det har vi inte här hemma. De måste skriva in i hans shenasnameh att han är pappa till Angela, hennes namn ska stå med där alltså. Det fanns nere i Iran, så de har fått lov att skicka upp det till oss. Vet inte när vi får det med posten, kanske tar upp till två veckor. Och sedan tar det ytterligare två veckor för Angelas shenasnameh och pass att bli färdigt. Så vi får alltså skjuta upp resan. Vi får helt enkelt se när vi ska åka. Alla resehandlingar måste i alla fall vara färdiga innan vi kan boka resan. Jag har i alla fall lämnat in min visumansökan och från och med att den beviljas gäller den i tre månader. Det är bara att hoppas också att alla handlingar verkligen beviljas, annars kan vi inte åka. Vore till exempel synd om de nekar mig visum eller att de nekar Angela shenasnameh och/eller pass för att jag och Ramin inte är gifta. Tänker mig att det kanske är lite hårdare nu när vi har barn tillsammans och inte är gifta. Tänkte lite på mitt visum där. Och detsamma med Angelas shenasnameh och pass. Men hon ska ju ha rätt att få det utfärdat eftersom hon enligt iransk lag räknas som iransk medborgare och eftersom hennes pappa är det och eftersom det finns medgivande. Vi får vänta och se, vi utgår i alla fall från att vi får allt beviljat och att vi snart har våra handlingar. 
 
Det blir kul för Angelas farmor och farfar och faster och farbröder och släktingar där nere att få träffa henne. De har ju bara sett henne på bild och i webcam. Jag tycker ju att alla har rätt att träffas och det ska inte vara något hinder för att vi bor i olika delar av världen. Visst, Angela kommer ju inte att minnas resan sen. Men vi kommer att fotografera massor och berätta för Angela sen och vi kommer ju såklart åka ner fler gånger i framtiden. När det blir är ju svårt att säga då jag ska börja arbeta sen igen. Det får bli under semesterveckor, naturligtvis. 
 
Varför väljer vi att åka nu? Angela är ju så liten. Dels är det en jobbig resa med ett litet barn och så minns hon ju som sagt inte resan sen. Men vi tycker inte det spelar någon roll. Angelas farmor och farfar och alla där nere vill träffa henne, och oss, och de kommer minnas det. Och vi fotograferar som sagt mycket och det är klart de ska få träffas. Finns ingen anledning att gå och vänta. Det gäller att passa på också medan man fortfarande är ledig. Jag ska ju som sagt börja jobba sen igen och då vet man ju aldrig när det blir av med en resa. Man får göra det bästa utav alla situaioner som uppkommer på vägen också. 
 
Ja, det är rätt långt att åka. Först ska vi ta oss upp till Arlanda. Bara det kan vara en process, trots att det inte är överdrivet långt. Sist åkte jag upp med tåg och det tog ett tag då jag var tvungen att byta tåg några gånger. Förhoppningsvis kan vi få skjuts upp den här gången, vi får se. Sedan är det flyg till Istanbul och där ska vi byta flyg till Tabriz. Flygresan tar sammanlagt 12 timmar ungefär, inklusive mellanlandning. Därefter ska vi åka bil från Tabriz till Sardasht, staden där Ramins familj bor och där vi ska bo när vi är där. Bilresan tar egentligen runt 5 timmar tror jag, eller om det var lite längre, men i och med att vi har Angela och måste stanna oftare och åka lite långsammare kommer bilresan ta längre tid. Så ja, det blir en jobbig resa i och med att den är lång och tar lång tid och i och med att Angela kommer bli aningen rastlös och uttråkad på vägen. Men vi får göra det bästa utav det. Jag tror i alla fall att vi kommer ha en rolig tid när vi är där :)
 
En bild på mig under förra resan. Här har jag testat kurdiska
festkläder.  
 
 
Om någon har frågor är det bara att fråga, så får vi se om jag svarar direkt i kommentarsfältet eller gör ett inlägg :)

Bilder från Iran-resan: Människor

Här kommer det lite fler bilder från min Iran-resa :) Det blev inte av att lägga upp dem förut bara. Tror det här blir de sista faktiskt. Har ju tyvärr inte fotograferat allting och inte heller alla människor jag träffade där (har till exempel inga foton på min pojkväns syster som är lika gammal som mig och på hans äldre bror). Det hade ju varit roligt att ha och roligt att visa, men tyvärr. Det får bli en annan gång :) 



Jag i kurdiska festkläder (lånade av min pojkväns syster).



Jag och min pojkväns pappa.



Jag och några av släktens alla barn.



Jag och Tuba (vän eller släkting till familjen).



Min pojkväns "kusin" (egentligen farbrors fru, om jag har förstått det rätt) och granne. Hugger sockerbitar.



Min pojkvän och en av hans bröder.



Min pojkvän, en av hans bröder och en kusin.



Min pojkvän och hans två yngsta bröder.



Jag, min pojkvän och hans yngsta bror (fråga mig inte vad han gör, haha) vid vattenfallet utanför staden. Ser ni vad blek jag är?! Blek de luxe! Inte ett dugg konstigt eftersom jag mådde ganska förjävligt, haha. Bilresan dit var jobbig för mig. Vägen slingrade sig både fram och tillbaka och nedåt. Måste ha fått blodtrycksfall eller någonting. Mådde illa, hade yrsel och tappade känseln i hela ena armen. Hade svårt att gå till vattenfallet sen i nedförsbackar och trappor.
   PS. Yes, det är utsvängda jeans jag har på mig, haha. Ett par från Vero Moda som är flera år gamla. Man ligger väl rätt i tiden, eftersom modet kommer tillbaka, haha. DS.



Min pojkvän, jag, min pojkväns kusins fru + kusinens och fruns två barn och min pojkväns yngsta bror. En biltur till bergen utanför staden.



Jag, min pojkvän och hans mamma.

Bilder från Iran: Olika platser

Nu kommer det fler bilder igen :) Nu blir det bilder från några olika platser.



Berg utanför staden Sardasht. Vi åkte dit med bil tillsammans med min pojkväns kusin och hans familj (fru + två barn). Berg, berg och berg överallt. Det är finare än det ser ut på bilden. Det hade ju varit roligt att även gå upp i bergen, men det gjorde vi ju inte. Men det var häftigt att se :) Tyvärr har jag ingen aning om vilket berg det är, så jag har ingen aning om vilken bergskedja det tillhör.
   Förresten, det är inte så långt därifrån till Irak-gränsen. Det tar visst ungefär 2 timmar med bil om jag minns rätt. Det ligger typ 2 timmar bakom bergen. Innan stadsgränsen till Sardasht finns det poliskontroll. De stoppar bilar och kollar igenom dem efter smuggelvaror, till exempel alkohol och droger. Det smugglas alkohol och droger från Irak, och eftersom Sardasht ligger så nära gränsen måste de kolla. Åker man dit med smuggelvaror, eller med droger eller alkohol överhuvudtaget, blir man gripen på en gång. Smuggel leder till avrättning, ofta genom hängning! Dock kollar de inte alla bilar. De kollar naturligtvis allt som ser misstänkt ut. Sen vet jag inte om de tar stickprov, vi blev stoppade två gånger i alla fall. Men vi hade ju såklart inget :)



En del av centrum i Sardasht. Tyvärr det enda fotot jag tagit i det egentliga centrumet. Centrum är ganska stort faktiskt och har många affärer. Folk kör bil hur som helst och folk går över gatorna hur som helst också. Alla affärer är väldigt små, ungefär som vi hade i Sverige för 50 år sen, hehe. Allt köps över disk. Det får plats kanske 5 kunder i samma affär. Blir det fler kunder får man köa ut på gatan.
   I huset till vänster på den här bilden finns det en gubbe som reparerar mobiltelefoner. Min höll på att paja. Det var något som hade med batteriet att göra. Batteriet blev skitvarmt under uppladdning och sen laddade det ur på en gång, till och med utan att man använt mobilen. Det kostade 60 spänn att fixa den! Sen fungerade den inte normalt i alla fall, så vi lämnade in den igen. Sen visade det sig finnas virus i mobilen! Gubben rensade hela telefonen, sen var viruset borta. Men sen fungerade inte vissa knappar, vet inte vad gubben hade gjort. In med mobilen igen. Sen var det som det skulle. Men vi betalade inte mer, allt gick på 60 spänn :)



En rondell-staty i/utanför centrum i Sardasht. Har ingen aning om vem statyn föreställer, och det har min pojkvän visst ingen aning om heller.




Två bilder med utsikt över staden Sardasht. Man skulle väl kunna säga att hela staden ligger i en stor sluttning. Vägarna slingrar sig fram och tillbaka i staden, som det faktiskt gör i princip överallt i bergstrakterna.



Vattenfall utanför staden Sardasht (har ingen aning om vattenfallets namn). Så jäkla vackert det var! Bilden gör det verkligen inte rättvisa. Vanligtvis brukar det visst vara ännu mer vatten. Det hade jag fått se om jag hade kommit tidigare till Iran.