Dilemma: Äcklig/sunkig vän eller partner
Dilemma 1, en äcklig/sunkig vän: När jag var 14 år fick jag en ny kompis. Till en början var hon och jag väldigt lika, både i sättet och i kläderna och allting. Det var ingenting som var fel. Efter en tid förändrades hon och hon började bli väldigt sunkig. Hennes personlighet var densamma som innan. Hon verkade tvätta håret kanske 2 gånger i veckan, så det var väldigt flottigt och stripigt. Det hände ibland att hon luktade urin! Jag är säker på att det var hon som luktade, för varje gång hon försvann iväg försvann även lukten. Och den kom tillbaka samtidigt som hon kom tillbaka. Även fler vänner hade uppmärksammat detta, och det vet jag eftersom att de pratade med mig om det. Men ingen sa något till henne. Att någon luktar urin är ju inte direkt något man bara säger till någon rätt ut... Det hände även att hon hade små mensfläckar i baken på byxorna. Hon trodde att hon var smart som hade vinröda tajta byxor under mensveckan. Men icke sa nicke. Jag minns faktiskt inte om någon av oss vänner i gänget sa något till henne... Samtidigt som hon var så här så verkade hon tro att hon var söt och sexig på något sätt, försökte ibland vara Barbie-aktig eller hur man ska säga, trots att det egentligen inte passade henne. Klädde sig till exempel i rosa tajta jeans (!), tajta tunikor, små linnen, korta kjolar och så vidare. Minns även att hon ofta hade nagellack. Vet inte om hon bara köpte fel märken eller om hennes nagellack var sjukt gamla, för färgen var inte direkt flytande och rinning, snarare tjock och kletig. Hennes målade naglar bestod alltså av ett lager tjockt nagellack och det syntes väldigt väl. Men vad gör man? Hur pratar man med en vän som är så här egentligen? Vi var då mitt i tonårsperioden och jag är idag 25 år och jag vet fortfarande inte hur f*n man tar upp sådana här saker med en vän. Och när det var fler vänner som uppmärksammade ungefär samma saker med henne... Idag känns det faktiskt ganska illa att ingen av oss pratade med henne och försökte anmärka på något, kanske antyda att något var fel. Kanske man hade kunnat fråga om allt stod rätt till. När jag idag tänker på det låter det som att något var fel ändå. Men hennes personlighet var fortfarande samma, så jag vet faktiskt inte. Det är heller ingenting jag kan prata med henne om idag, eftersom vi inte direkt är vänner längre och inte har mycket kontakt överhuvudtaget. Mina andra vänner har ingen kontakt med henne idag överhuvudtaget, inte ens två gånger om året eller någonting. Jag kan också tänka, vad var vi för sorts vänner egentligen som bara lät det vara utan att säga eller antyda någonting?
Dilemma 2, en äcklig/sunkig partner: Ja jisses, jag har råkat ut för detta också. Det var en kille från grannstaden, vi träffades titt som tätt, under vårt ganska korta förhållande. Jag var 16 år minns jag och han var lika gammal. Till en början uppmärksammade jag ingenting som var konstigt, men efter ett tag upptäckte jag att han alltid gick i trasiga kläder och alla kläder verkade gamla. Dessutom verkade kläderna titt som tätt vara smutsiga. Han själv verkade ren, så jag förstår inte riktigt hur man själv är ren men går i smutsiga och trasiga kläder. En gång skulle han sova över hemma hos mig, men jag kunde inte låta honom sova under täcket i min rena säng efter att jag upptäckt detta (haha?!). Jag sa aldrig något till honom heller. Men detta medförde att jag faktiskt tappade intresset för honom och gjorde slut. En tid efter detta fick jag av någon anledning kontakt med en av hans gamla flickvänner på Lunarstorm. Hon berättade samma sak för mig, samma som jag själv hade upptäckt. Hans trasiga och smutsiga kläder alltså. Jag fick även veta att han hade konstiga rykten i staden där han bodde, så det var väl kanske tur ändå att det tog slut... Men även här, hur säger man till en partner att det är äckligt med hans kläder eller hygien? Ska man även här fråga om allt står rätt till?
Jag tycker sådana här saker är skitsvåra faktiskt. Man vill ju inte såra någon, men det löser ju absolut ingenting att inte säga någonting heller. Och att man ser saker som är "fel" men inte säger någonting, det är ju faktiskt ganska taskigt. Att säga någonting kan ju snarare hjälpa personerna, även om det sårar dem. Vad skulle ni ha gjort? Har ni råkat ut för någonting liknande? Och är man en dålig vän/partner om man inte berättar för dem?
Kanske som Lortis (Pig-Pen) i Snobben?
vadå? var dom så fula?