Starta eget?

Ibland funderar jag på att starta eget. En liten butik kanske :) Vill inte gå in på vad jag funderar på att sälja, ingen ska sno min idé :P :) Har tänkt på det här flera gånger förut. Men det är ju det att man ska våga sig på att försöka. Men om man väl börjar är det nog inte så svårt när man väl kommit igång och under första halvåret kan man ju få starta eget-bidrag också (eller ja, det är numer i form av en liten peng från Försäkringskassan i samarbete med Arbetsförmedlingen, i form av aktivitetsstöd).  
 
Meningen är ju att jag ska vara mammaledig ett bra tag till. Som jag skrivit förut tycker jag att barn är för små när de bara är 1 år att börja på dagis och jag märker också att när Angela nu närmar sig 9 månader att hon inte är mogen att separeras från oss föräldrar och sitt hem. Hon är inte mogen att vara med andra hela dagarna plus att de flesta barn är minst 15 månader när de börjar på dagis. Och jag  är inte heller redo för den delen... Och sedan ska jag ju börja jobba på cafét igen när mammaledigheten är över och Angela börjar på dagis... Men ibland far mina tankar iväg åt andra håll... På att starta eget istället så man får klara sig själv, inte tänka på andra och fasta arbetstider och så skulle jag kunna ha Angela med mig på jobbet och slippa dagis i ett par år...
 
Det är mycket att tänka på om man ska starta någonting eget. Man måste tänka på alla kostnader, inköp, moms, lokal, arbetstider, målgrupp, marknadsföring, budget, elavtal, hur mycket överskott man måste ha för att klara sig och ja, in- och utgifter och vinst alltså. Det är inte bara att starta någonting eget, man måste tänka och planera också.
 
Funderar lite på det här med ekonomi också. Det är ju inte gratis att starta eget precis. Jag googlade lite igår och hittade en tjej som skrev på sin blogg att det kostade henne närmare en halv miljon (400.000 skrev hon) att öppna en butik. Vad fan dillar hon om? Bullshit! Hon öppnade en butik i Stockholm och säljer bara en massa dyrt skit ingen här i Flen skulle köpa, haha. Plus att hon hade en massa onödiga utgifter (det mesta!) en annan inte behöver. För mig handlar det snarare om en ganska stram budget och hoppas på att hitta inredning och inköp till vettiga priser och en lokal som inte behöver renovering. Att inte börja från scratch alltså... Och ska jag starta upp någonting får jag ta ett kreditlån på banken. Men det kräver att man har en affärsplan och en nedskriven budget, alltså vilka in- och utgifter man förväntar sig att ha under det kommande året. Vet att det är svårt att veta och sedan är det återbetalning på kreditlånet med lite ränta också, men men...
 
Och ska jag starta det här jag funderar på vill jag inte ha en stor lokal. Jag vill bara ha en liten lokal, det räcker åt mig samt att stora lokaler är för dyra för mig som är en vanlig privatperson. Och så vill jag inte ha några långa hyresavtal. Ett år i taget och inga konstigheter. Problemet är att lokalerna som finns lediga är enorma! Och då alldeles för dyra! Och där det verkar finnas en liten lokal visar det sig nog att det är fel läge, skulle inte bli förvånad. Läge är viktigt! Men viktigt för mig är också att det är en liten och billigare lokal. Men den får som sagt inte ligga fel till... Jag har faktiskt skickat mail till olika hyresvärdar och hört mig för om det finns någon liten lokal eller om någon är på G eller om man kan dela av någon av de större. Jag kan också tänka mig att gå ihop med någon annan som också egentligen vill ha någonting mindre och i så fall ta ungefär halva lokalen var och dela på hyran. Vi får se vad jag får för svar. Jag börjar i alla fall där och sedan får vi se hur långt jag kommer. Jag vill i alla fall veta mer innan jag bestämmer mig för vad jag ska göra. Just nu är jag inte säker på någonting, varken det ena eller det andra.... Jag är kluven... Men det skulle vara så kul :)
 
(Bildkälla).
 
 
 
 
6 kommentarer publicerat i Vardagsliv, tankar och åsikter
#1 - - Linnea:

Åh, min dröm är typ att öppna eget i framtiden. Fast det är som sagt svårt och en stor risk. :)

Svar: Förstår dig :) Det är ju en dröm och ja, det är en stor risk. Men vågar man aldrig ta den vet man ju aldrig om ens dröm kommer att fungera :) Då har man i alla fall provat :)
MaryCaroline

#2 - - Respelion:

Jag tycker största utmaningen är marknadsföringen, hur man på olika sätt lyckas knyta kunder till sitt företag. Lyckas man inte med det, så spelar det ingen roll hur bra produkter man har.

Svar: Nej, precis. Och jag tycker ju att målgrupp och marknadsföring hör ihop på sätt och vis också. Och jag bor i en väldigt liten stad, så det gäller verkligen att försöka sälja rätt varor och nå målgruppen på rätt sätt och att verkligen försöka att synas utåt hela tiden.
MaryCaroline

#3 - - Lina:

Det vore säkert jättegivande att starta eget! Go for it, för fan! :) Kan alla andra så kan du! Har också funderat på det (även fast jag garanterat hade gått i konkurs redan första dagen men ändå hahaha)

Svar: Ja, jag tror faktiskt det! På olika sätt :) Det gynnar kanske både mig, min dotter och familjen plus andra som kanske uppskattar att man försöker :) Och så får man ju en extra merit i CV:t om inte annat :) Ja, precis. Klart jag kan! :) Tack ska du ha! :) Hahaha, nej men så ska man väl inte säga :P :) Du kan du med! ;)
MaryCaroline

#4 - - Linda Lövberg Hjären:

Jag håller med dig, ungarna är inte mogna att börja på dagis förrän senare. Fattar inte varför föräldrarna lämnar sina ungar så tidigt. jag jobbar själv på dagis, & jobbar med dom minsta. Jag tycker man kan vara hemma med sina ungar tills dom är 1,5- 2 år :)

Svar: Skönt att höra att det finns folk som håller med! Nej, en del verkar ha så himla bråttom, fattar inte varför. Okej att man kanske inte har något annat val, att man måste jobba, men det är ändå tidigt. Ska min 1-åring vara minst på dagis ihop med andra barn som är minst 1,5? Det är ganska stor skillnad på dem ändå. Är dessutom bekant med en som, jobbar på dagis och hon säger också att 1-åringar är för små och att många i personalen är bittra för att så små som inte ens kan gå ordentligt är på dagis. Ja, jag tycker som du, att man kan vara hemma till barnen är 1,5-2 år. Tyvärr verkar det inte fungera ekonomiskt, föräldradagarna räcker inte så långt, så nu vet jag varken ut eller in vad jag ska göra eller om jag ska starta eget eller inte :(
MaryCaroline

#5 - - Linda Lövberg Hjären:

aha okej. ja jag tycker det är för tidigt, när ungarna knappt kan gå, då kan dom inte ens vara hos oss. Synd det inte räcker till :( Hoppas det löser sig för dig! :)

Svar: Precis. Ja, det är verkligen synd. Ibland undrar man ju hur det är tänkt alltihop. Dagarna låter kanske mycket från början, men i slutändan räcker det inte till :/ Tack ska du ha! :)
MaryCaroline

#6 - - Linda Lövberg Hjären:

Ja, får hoppas det löser sig i slutändan ändå :)