MaryCaroline.blogg.se

Imorgon är det 1 oktober... Då är det min BF :) Men jag tror ju som sagt att jag kommer gå över tiden. Jag har inte haft några känningar överhuvudtaget och det är ju väldigt vanligt att förstföderskor går över tiden. Själv tror jag att jag kommer gå över tiden med minst en vecka, skulle inte bli ett dugg förvånad om det blir så... 9 oktober som jag drömde kanske? :P :) Nej men, det kommer när det kommer. Jag hoppas bara på att det ska gå snabbt och att jag inte ska behöva gå så länge och vänta när jag väl känner att det är på G. Har ingen som helst lust att gå för länge efter att vattnet har gått (om det gör det) och med alla värkar och har inte alls någon lust med någon 2-dygnsförlossning :P Jag är i alla fall inte nervös, inte nu heller. Men det kommer kanske låta annat när det väl är dags, det får vi se. Jag tar det lugnt i alla fall och jag känner att det inte är någon idé att jaga upp sig, trots att man ju faktiskt inte vet någonting om hur det kommer att bli för just mig. När ska jag få känningar? När är det på G? Hur ska det starta? Hur lång tid ska det ta? Kommer jag hinna i tid för att ta all smärtlindring jag vill ha och behöver? Kommer jag att bete mig som en riktig ragata inne på förlossningen? Kommer jag att få bra och förstående personal? Kommer jag att få några komplikationer? Kommer jag att spricka? Får vi en flicka eller en pojke? Kommer bebisen att vara frisk och kommer bebisen klara sig utan komplikationer? När får vi åka hem med bebisen? Hur kommer jag att hantera allting före, under och efter förlossningen? Frågorna ÄR faktiskt många, men jag är lugn ändå :) Jag hoppas bara på att allt ska gå snabbt och att både bebis och jag ska klara oss utan några som helst komplikationer :) Jaja, vi får se helt enkelt... Men som sagt, inga som helst känningar ännu...