Mina hinder

Jag har skrivit om kompetenser och erfarenheter. Nu är det dags för hinder. Det ska vi tydligen prata om på "kursen" imorgon.


Jag är redan medveten om vilka hinder jag har. Kanske jag har fler som jag inte upptäckt ännu, vem vet. Det snackas mycket om att "det finns inga hinder" och att man inte ska kritisera sig själv. Men det tycker jag är fel. Naturligtvis är det bra att uppmuntra sig själv och att tänka på sina positiva egenskaper. Men alla människor har hinder. Det finns ingen som kan precis allt och nog tror jag att alla har någon form av hinder som gör att man inte kan göra det eller det (vad det nu må vara). Och för att ha självkänsla och komma framåt måste man själv inse vilka hinder man har.


Mina hinder (vilka jag även vill "komma runt")

Telefonskräck: Något jag burit med mig hela livet. Det har blivit något bättre. Men det är fortfarande svårt för mig att ringa, speciellt till människor jag inte känner. Ibland kan det ta flera timmar innan jag kan lyfta luren för att ringa. Jag ser detta som ett väldigt stort hinder. Ibland måste man verkligen ringa. Jag föredrar mail-kontakt och det går bra i många fall. Men alla har inte mail...


Språk: Jag kan ange mina språk som kompetenser. Men jag kan även ange språk som hinder. Det beror på att jag inte har tillräckligt "djupa" kunskaper i de språk jag lärt mig. Engelska kan jag tillräckligt bra, jag förstår språket och kan kommunicera ganska bra. Men tyskan som jag studerade i 4 år har jag mestadels glömt. Kurdiska/sorani håller jag på att lära mig. Jag tycker det är ett hinder att egentligen kunna språk, men samtidigt inte kunna dem (om ni förstår hur jag menar). Dessutom kan jag lite ord och fraser "här och där" på andra språk så att säga. Spanska, franska, italienska, ryska... För att nämna några exempel. Tänk om alla de hade varit på ett och samma språk istället?


Inga ledaregenskaper: Nej, jag har inga ledaregenskaper överhuvudtaget. Det är mer som att andra dirigerar uppgifter åt mig, och jag gör dem. Det kan för mig inte vara tvärtom. Jag kan inte ge andra uppgifter/order de ska utföra. Jag är inte den typen. Det är nog bara att acceptera tror jag. Men samtidigt är det ett hinder eftersom det ibland kan kännas som att andra kör med en...


Kan inte prata i stora grupper: Att prata när det är väldigt många som lyssnar har jag svårt för. Jag kan inte ställa mig och hålla föredrag eller diskutera när det är mer än kanske 10 personer som lyssnar och tittar på mig. Det går bättre om man är fler som ska prata, som står där med en och som också pratar. Men det är svårt i alla fall och jag stakar mig och tappar bort mig i vad jag ska säga...


Svårt att uttrycka mig muntligt: Jag kommunicerar verkligen mycket bättre i skrift än i tal. Jag har inte riktigt god förmåga att uttrycka mig muntligt. Det spelar ingen roll vad det handlar om och det spelar ingen roll om det är en eller många personer. Jag får inte ofta fram det jag vill ha sagt när det är muntligt. Att förklara saker ingående gör att jag blir stressad och jag stakar mig även här. Detta speciellt om jag vet att det är något jag måste förklara. Om jag däremot skulle skriva samma sak som jag ska prata om blir det mycket bättre...


Det här var vad jag kom på just nu. Kanske fyller jag på efterhand. Men man kan ju hoppas på att det inte blir så :)

Dagens dissar!



• Bloggar som inte går att kommentera!

Vad är det för mening med att stänga av kommentarsfunktionen på bloggen? Okej om man bara får en massa elaka kommentarer och inte längre vill ha dem. Men varför inte istället blockera deras IP-adresser? (Vet att de då kan skaffa nya, men ändå). Varför straffa alla läsare? Utan kommentarsfunktion får man ju inte ens några positiva kommentarer och ingen feedback överhuvudtaget. Och vad är det för kul med det? Envägskommunikation är vad det kallas, och det är himla tråkigt!

Alternativt vill man inte ha kommentarer överhuvudtaget. Men man kan ju undra varför man inte vill ha det. Att få kommentarer och kommunicera med sina läsare är ju halva nöjet i bloggvärlden. Är man rädd att få negativ kritik? Kan man inte hantera feedback, oavsett om den är negativ eller positiv? I vilket fall är det tummen ner!


• Bloggar med megastora bilder!

Okej, bilder ska inte vara för små, för då ser man knappt vad de föreställer. Men bilder ska heller inte vara för stora. Jag tror det är vanligare i bloggvärlden att man publicerar för stora bilder än för små. Jag har under bloggtidens gång sett otaliga bloggar med för stora bilder. För stora bilder kan göra bloggen seg och kan bidra till att hela läsaren laggar varpå det slutar svara (speciellt om man har många bilder och många inlägg på bloggens startsida). För stora bilder medför att man inte får ett helhetsintryck över bilden. Man måste alltså scrolla för att se allt vad bilden föreställer = värdelöst! Och då har jag inte en minimal skärm, den ligger på 19". Och ändå måste jag scrolla för att se hela bilderna. Tror säkert att jag själv någon gång publicerat bilder som varit för stora, men i så fall är det absolut slut med det nu! Ska man publicera väldigt stora bilder är det bättre att publicera dem som miniatyrer (de som man kan klicka på för att visa i större storlek).

Mina kompetenser och erfarenheter

Jag går ju en "kurs" just nu som heter Aktivera. Där diskuterar vi olika områden som exempelvis samhället, oss själva och påverkan, och hur vi ser på saker och ting. Hur vi kan påverka samhället och hur samhället kan påverka oss som individer. Dessutom diskuterar vi våra kompetenser och erfarenheter, som ju är en del av oss. Det är viktigt med självkänsla och att känna till vilka kompetenser och erfarenheter man har och vad man kan bidra med. Dessutom är det viktigt att veta vilka hinder man har, vilka hinder man stöter på på vägen för att nå sina mål. Därefter kan man ta reda på vad och hur man ska göra för att gå runt dessa hinder och för att lösa de problem som finns. Det här är bara några punkter som är viktiga i "kursen". Men framförallt är det viktigt för en själv och för det samhälle vi lever i.


Jag tänkte ta upp det här med kompetenser och erfarenheter. Alla kompetenser och erfarenheter kan bidra med någonting. De bidrar till den person du är, den person du kommer att bli och vad du vidare kan bidra med för att hjälpa eller underhålla andra. Även de kompetenser och erfarenheter du tycker är små är viktiga. Även om du inte tror att småsakerna du kan är viktiga, så kan du ändå säkert använda dem och det finns ofta någon annan som har nytta av dem. Dessutom kan dina kompetenser och erfarenheter i många fall användas tillsammans med andra människors kompetenser och erfarenheter. I "kursen" fick vi skriva upp våra egna kompetenser och erfarenheter, som ett sätt att tänka efter, känna efter och kartlägga. Det kan vara bra att göra och sen att fylla på efterhand man kommer på mer. Testa så får ni se :)


Dina kompetenser och erfarenheter - som bitar i ett pussel.
(
Bildkälla).


En liten lista på mina kompetenser och erfarenheter

• Skrivande
• Fantasi
• Datakunskaper (exempelvis Office, PhotoShop, InDesign, Dreamweaver, operativsystem, internet, research)
• Aktivt medlemskap i ett politiskt ungdomsförbund
• Sex- och samlevnadsfrågor
• Tidningsbud
• Ungdomsfrågor
• Studier: Gymnasium (samhälle med mediainriktning). Högskola/universitet (textdesign/informationsdesign, konstvetenskap, litteraturvetenskap,  genusvetenskap)
• Ombud
• Migrationsfrågor. Migrationsverket. Migrationsdomstolen. Mänskliga rättigheter.
• Instrument: Gitarr, blockflöjt, piano


Min lista... Jag vet inte om den känns för lång och för "bred" eller om den känns för kort och för "diger". Men tänker man efter mer kan man säkert fylla på den så den blir dubbelt så lång. Men är det bra att kunna mycket eller är det bättre att kunna lite och koncentrera sig mer på de få områden man kan?