MaryCaroline.blogg.se

Det där med barns sömn är som vanligt hur svårt som helst...! Vi har egentligen varit ganska bortskämda när det gäller Angela och hennes sömn. Hon har näst intill sovit som en liten prinsessa förut. Lätt att somna och sovit hela nätter, nästan alltid. Med några få undantag såklart. Men nu har det vänt. Angela har ofta svårt att somna på kvällen nu för tiden och ikväll var det väl nästan extremt. Hon sjunger och skrattar och hoppar och klättrar och är alldeles för pigg för att sova. Suck! Man tappar både tålamod och humör om jag ska vara helt ärlig. Speciellt när ingen nattningsmetod spelar någon roll. Det enda är att tjata och visa vem som bestämmer samtidigt som man måste medverka för att barnet ska somna tryggt i sin säng. Men det är jobbigt i längden... 

 

Sedan har Angela på senare tid även börjat vakna mitt i natten, eller tidig morgon. Och då kommer hon och lägger sig mellan oss i stora sängen. Visst, det är mysigt och vi slipper gå upp och natta om. Samtidigt är det ingen av oss som får sova bra då. Ibland har jag svårt att förstå att samsovning medverkar till bättre sömn, som man så ofta läser berättelser om från andra familjer. Hur tusan menar folk då? Visst är det mysigt att ligga nära sitt älskade barn, men är det lika mysigt att få barnets hår i näsan och bli skallad i sömnen och är det lika mysigt att knappt ha täcke och bli sparkad i rygg eller mage? Samtidigt som barnet också sover oroligt på grund av att det är för "trångt" (samtidigt som vi föräldrar ligger utträngda i kanterna av sängen) och på grund av att kudden är för hög eller det är för varmt eller avsaknaden av kudde under huvudet? Trots myset med samsovning och trots att man slipper att natta om i en timme om natten anser jag ändå att alla i familjen sover bäst i sin egen säng och utan att behöva ligga trångt.

 

Jag har börjat fundera på att Angela ska sluta sova middag. I längden kan det kanske medverka till att hon somnar bättre och även sover hela nätter. Som det är nu sover hon vanligtvis ungefär 10 timmar per natt plus en stund på eftermiddagen. Men på dagis är det inte alltid hon sover middag med tanke på hur svårt det är att få henne att somna, även dagtid... Angela befinner sig lite så där i gränslandet om huruvida hon ska sova middag eller inte. Sover hon middag riskerar hon att få svårare att somna kvällstid. Men sover hon inte middag blir hon trött för tidigt och blir grinig och sedan övertrött och får ändå svårt att somna. Det är så svårt att veta hur man ska göra. Vissa dagar verkar hon behöva sin middagslur, medan hon andra dagar klarar sig utan den. Och det vet man inte förrän efteråt liksom... Angela är ändå 3 år nu och hon går mot sådana tider då antalet timmar sömn per dygn minskar, samtidigt som sömn är viktigt för att man ska orka och samtidigt som sömn behövs för utvecklingen. Så nej, jag vet inte, men sluta sova middag är en stark fundering jag ändå har för att allt ska fungera med sömnen kvälls- och nattetid och för att dygntrytmen ska fungera...